Om tolkning och tillämpning av barnets bästa i förhållande till svensk skolpliktslagstiftning

Artikeln handlar om tolkning och tillämpning av reglerna om tillstånd att fullgöra skolplikten på annat sätt än vad som annars gäller enligt skollagen (2010:800). Analysen utgår från det ”glapp”, mellan implementering och innehåll, som uppmärksammats inom kritisk barnrättsforskning när det kommer till barns rättigheter. Mycket fokus har legat på implementering, nu senast genom att inkorporera barnkonventionen, men innebörden av barns rättigheter i relation till skola och utbildning, och hur de förhåller sig till svensk skollagstiftning har inte lyfts fram lika tydligt.

Artikeln visar att det föreligger stora skillnader mellan barnkonventionen och svensk skollagstiftning när det gäller barns rättigheter i relation till skolplikt och utbildning och att dessa skillnader skulle kunna påverka vid en bedömning av barnets bästa i ärenden om tillstånd att fullgöra skolplikten på annat sätt. Domstolarna gör däremot inte någon bedömning av barnets bästa i de ärenden som studerats, varken innan eller efter inkorporeringen av barnkonventionen. Därmed får inte heller innehållet i barnkonventionen, och de skydd som konventionen ska ge för att varje barn ska få sitt individuella bästa utrett och beaktat, något reellt genomslag.