Insiktsfulla domar. Det omskrivna rekvisitet i LVU

Artikeln analyserar kravet på föräldrars insikt, vilket framträder som ett oskrivet ’rekvisit’ i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Trots att begreppet insikt inte återfinns i lagtext eller finns utvecklat i förarbeten och praxis, påvisar artikeln att avsaknaden av insikt tillmäts avgörande betydelse vid beslut om upphörande av tvångsvård.

Med utgångspunkt i en tidigare intervjustudie med professionella aktörer – i vilken konstaterades att insikt har funktionen av ett oskrivet ’rekvisit’ vid tillämpningen av LVU – redovisas här en uppföljande undersökning av underrättsavgöranden. Artikeln systematiserar hur insiktskravet omskrivs i domskälen och sammanfogar resultaten från delstudierna i en teoriram som baseras på distinktionen mellan händelseanalys (bakåtriktad förståelse av incidenter) och riskanalys (framåtriktad bedömning av skaderisker).

Resultaten visar att domstolarna kräver att föräldrar inte endast medger tidigare missförhållanden, utan även uppvisar en reflexiv genuin förståelse av orsaker och konsekvenser. Insikt knyts till ansvarstagande, förändringsvilja och förmåga till riskbedömning. Här uppstår ett insiktsdilemma: föräldrar förväntas anlägga ett utifrånperspektiv på sin livssituation, medan deras egna förklaringar ofta tar utgångspunkt i en situerad och kontextuell förståelse. Artikeln synliggör hur föreställningar om föräldraförmåga och ansvar strukturerar bedömningen och hur ett osynligt ’rekvisit’ därigenom ges avgörande betydelse.