Försäkringskassans tillämpningsstyrning och rätten till sjukpenning – effektiv rättstillämpning eller bristande legitimitet och rättssäkerhet? En fallstudie av handläggningsförändringen av den 1 november 2016

I november 2016 ändrade Försäkringskassan handläggningen av ärenden i ärendekategorin sjukpenning. Förändringen innebar att sjukpenning inte längre skulle betalas ut under utrednings- och kommuniceringstid och att det positiva interimistiska beslutet infördes som en obligatorisk komponent i den interna handläggningsrutinen. Denna artikel undersöker hur den nya rutinen förhåller sig till gällande rätt. Frågan som utreds är huruvida den nya rutinen att göra det positiva interimistiska beslutet till en obligatorisk del i handläggningen är förenlig med lagstiftarens intentioner. Undersökningen visar att intern myndighetsnormering på Försäkringskassan riskerar att sätta legalitetsprincipen, och andra offentligrättsliga principer, ur spel. I det större perspektivet innebär det att myndigheten bortser från normgivningshierarkin. I en ordning där legalitetsprincipen riskerar att sättas ur spel påverkas inte bara rättssäkerheten utan också förtroendet för Försäkringskassans hantering av sjukförsäkringen.