Kulturmiljölagen i rättspraxis

Kulturmiljölagen (1988:950), KML, utgör den centrala svenska lagstiftningen när det gäller skydd av historisk kulturmiljö och äldre kulturföremål. I KML behandlas i 2 kap. fornminnen, i 3 kap. byggnadsminnen, i 4 kap. Svenska kyrkans kulturminnen och i 5 kap. utförsel ur riket av vissa äldre kulturföremål. Regleringen rör i stor utsträckning rättsförhållandet mellan enskilda och det allmänna. Även om lagen formellt är en ganska modern lagstiftning består den de facto av ett osynkroniserat ihopklipp av flera äldre regleringar. Lagtekniskt håller KML inte särskilt hög klass. Många frågor är bristfälligt eller oklart reglerade. Detta leder inte sällan till domstolstvister. Sådana tvister prövas av de allmänna förvaltningsdomstolarna.

Artikeln innehåller en samlad och kommenterad redovisning av Högsta förvaltningsdomstolens och kammarrätternas avgöranden enligt KML från senare år. Det är första gången en sådan sammanställning publiceras.