Pennan, prompten och paragrafen – några tankar om hur juristutbildningens skriftliga examinationsmoment kan utformas för att möta generativ AI

I takt med att generativ AI har blivit både bättre och mer lättillgänglig har skriftliga examinationsformer såsom uppsatser och hemtentamen börjat ifrågasättas.1 Med stöd i den traditionella synen på generativ AI som ett otillåtet hjälpmedel, där studenten genom tekniken inte själv formulerar de skriftliga inlämningarna som ska bedömas, beklagar sig lärarkollegor över hur skrivuppgiften urholkas och riskerar att bytas ut som examinationsmoment. Samtidigt som examinatorerna oroar sig över att studenterna använder generativ AI så speglar sig samma oro hos studenterna. Utifrån en många gånger obefogad rädsla för att inte kunna ge lika välartikulerade och välgrundade svar som de studiekamrater som använder generativ AI i smyg, finns det en risk att studenter som examineras genom olika skrivmoment lätt kan lockas till att använda den nya tekniken. I mötet mellan denna dubbelriktade oro uppstår ett ökat tryck på att omvärdera examinationsformen, där behovet av att kontrollera vilka hjälpmedel som studenterna använder när de formulerar sina svar riskerar att styra hur utbildningen är pedagogiskt upplagd. I syfte att föregripa denna utveckling diskuterar jag i följande bidrag hur man kan behålla och utveckla det inlärnings- och examinationsmoment som skrivuppgiften inbegriper genom ett föreslå ett par olika sätt man kan anpassa juristutbildningen till den nya tekniken.