Förvaltningslagen och digitaliseringen

Lagstiftaren har genomgående intagit ett teknikneutralt förhållningssätt till anpassning av regelverk som behöver tolkas och tillämpas i digitala miljöer. Det finns förstås både fördelar och nackdelar med en sådan metod. Å ena sidan minskar risken för att författningar snabbt blir obsoleta, å andra sidan får inte beslutsfattare självklart tillräckligt mycket vägledning för att uppfylla krav på förutsebarhet, likabehandling m.m. Den nya förvaltningslagen innehåller endast en materiell bestämmelse som uttryckligen adresserar e-förvaltningen. Av 28 § framgår att ”(e)tt beslut kan fattas av en befattningshavare ensam eller av flera gemensamt eller automatiserat.” Motsvarar denna bestämmelse behovet av rättssäkerhetsgarantier i en förvaltning karaktäriserad av beslutsautomation, digital kommunikation och elektronisk dokumentation? Artikeln tar sig an denna problematik sett i ljuset av bl.a. Digitaliseringsrättsutredningens betänkande om ”Juridik som stöd för förvaltningens digitalisering” (SOU 2018:25).