Reflektioner kring biotopskydd, legalitetsprincipen, äganderätt, skadestånd, kompetensfördelning och besluts överklagbarhet

Som rubriken visar rör artikeln flera olika frågor av blandad art. Inspirationen är hämtad från HFD 2024 ref. 1, där Skogsstyrelsens beslut om registrering av nyckelbiotoper inte ansågs vara överklagbart. De berörda skogsägarna väckte härefter en skadeståndstalan vid Stockholms tingsrätt och erhöll skadestånd för att Europakonventionen ansågs vara kränkt (både egendomsskyddet och rätten till domstolsprövning). Domen är överklagad till Svea hovrätt. Registreringarna saknade helt författningsstöd trots att de berörde enskilda både rättsligt och ekonomiskt sett. Det stöd som åberopades var regleringsbrev, regeringsbeslut (inga förordningar) och myndighetens instruktion, vilket väcker frågor om legalitetsprincipen. Om förvaltningsdomstolarna inte överprövar förvaltningsbeslut, så kan ansvaret för att tillhandahålla erforderlig domstolsprövning komma att falla på de allmänna domstolarna. Deras reaktion i nu behandlat fall har vi ännu inte sett slutet på. En komplicerad situation har uppstått med diskrepans mellan våra domstolar. Har möjligen ”ribban” för överklagbarhet satts alltför högt?